evelina hedlund's

Har just gjort en beställning på lite smink. Det blir troligtvis det billigaste sminket jag köper för första gången i mitt liv. Deras märken är sjukt billiga. Det finns lite dyrare också, men deras mineral och studioserie kostar runt ca 40 kr. Och sedan får du betala ca 20 kr/vara för deras billigaste märke. Har dessutom bara hört bra recensioner om deras smink så det är troligtvis värt köpet och pengarna man lägger ut också. Frakten till Sverige kostar endast 35 kronor om jag minns rätt. Underbart! Det jag fick med var iaf en volym mascara som är vattenfast, en cream eyeliner, ögonfransböjare, puder, rouge, foundation, läppglans och lite annat smått. Allting landade på 220 kronor. Köpte också ur studioserien som är lite dyrare. Nu längtar jag bara tills det landar i brevlådan!

Varje morgon surfar jag in på Piteå Tidningen och kollar om det finns något intressant att läsa om. Det finns det alltid, i varje fall om man kollar på de sidor som man själv kan kommentera på. Och för det mesta står det i  kommentarerna hur tråkigt Piteå är och att det aldrig händer något! Alla är så fruktansvärt less Piteå och det har ingenting att erbjuda.... Men snälla, varför bor ni här då?

Piteå har sina brister, visst är de så, det har alla städer. Men alltså tycker man inte om att bo där man bor så flyttar man ju. Och ditt liv och hur Piteå ser ut för dig det har du stått för själv, bildat dina egna uppfattningar om hur det är osv. För det är bara vi själva som gör det till va det är.


Så kan alla bara sluta vara bitterfittor (ursäkta språket) över den här stan? För mig är Piteå ''hemma'' och en stad jag troligtvis aldrig skulle kunna flytta ifrån. Nu säger jag inte att alla ska tycka som mig men vi som tycker om Piteå ser gärna att ni som bara klagar på den här stan flyttar, långt, långt bort...

Dagarna går sakta framåt. Ibland orkar jag inte ens stiga upp ur sängen. På nätterna när jag lägger mig i sängen för att sova går det inte.. Ligger och stirrar upp i taket och hör Michael snarka säkert en till två timmar innan jag lyckas somna. Det är många tankar man går igenom. . . Jag har sådan fruktansvärd ångest över mitt liv. Ingenting har blivit som jag tänkt mig. Trodde aldrig att det skulle vara så svårt att få ett jobb... Det enda man har hört hela sitt liv är ju ''bara man går gymnasiet och har betyg finns det jobb'' Och det är ingenting som mamma sagt åt mig utan anställda människor av kommunen... Men det är så väldigt osant!

Nu skrivs jag också ut ur ungdomsgarantin vilket innebär att jag inte kommer att ha några pengar från försäkringskassan. Det har ändå gjort att jag tagit mig ut på praktik, gått på schemalagda möten och ändå haft lite ordning i vardagen. Nu vet jag inte alls vad som kommer hända. Men på tisdag får jag veta för då är det möte med arbetsförmedlingen. Det har jag också ångest över. Ångest att inte veta vad som kommer hända härnäst.

Är utan dator eftersom min älskling har lite virus. Men förhoppningsvis får jag den idag.. Fyra dagar utan den och jag har insett att utan min dator har jag inget liv. Tur att jag har Grey´s Anatomy att se under tiden jag väntar på att få tillbaks den!

Snart dags för sängen, fast lär bli uppe någon timme till.. Vanligtvis är jag uppe till fyra på natten men jag ser inte det som hållbart längre. Men vad gör man när man inte ens är trött? Klockan åtta kommer mamma och då ska vi till mormor, förhoppningsvis iaf, det beror på vädret.. Så imorgon kan jag kanske vända på dygnet. . 

Sedan blir det nog att kontakta arbetsförmedlingen imorgon angående praktik. För någonting måste jag banne mig göra snart innan jag totalt går i väggen. Eller kanske rättare sagt klättrar på väggarna. Snart finns det inte mer att göra hemma heller eftersom de enda jag gjort senaste veckorna är att städa upp i det flesta vrårna..

Nåja, måndag imorgon. Hoppas jag inleder veckan med mindre ångest och tar mig till att kontakta någon som man kan gå och prata med.

Natti ;-)

Då var det samma visa igen, sovit bort i stort sett hela dagen. Tur det är fredag, det innebär att det inte händer så mycket. Egentligen var det tänkt att jag skulle följa med mamma & Kristofer till Luleå eftersom dom ska ha kalas.. Men jag orkar inte, under jul & nyår färdades man ju överallt hela tiden, så det är skönt att bara vara hemma ...

Trots mitt mående och mitt inte så positivt tänkande så har den här dagen rullat på utan problem. Steg upp klockan åtta, vilket innebär att jag inte sovit bort hela dagen i alla fall. Detta bara för att jag var tvungen till tandläkaren. Där möttes jag av glada nyheter. 2011 blir jag av med tandställningen. Han har spänt alla gluggar så nu har jag f*rbannat ont och kan inte ens äta men vad gör det när jag snart är av med skiten? Från 13,5 millimeter till 8 millimeter. Alltså en halv centimeter har mitt överbett minskat och inte något mer än lite till går att göra med tandställning. För att få det så perfekt som möjligt så måste man genomgå en operation med käkarna men jag stör mig inte på mitt överbett så fruktansvärt mycket. Så jag och tandläkaren kom överens om att det inte var nödvändigt. Däremot får jag leva med min återkommande huvudvärk resten av livet, för det beror också på att käkarna har ett ''ställnings fel'' .. Om sex veckor ska jag dit igen om jag har tur kanske den ryker då men jag ska inte hoppas för mycket den här gången! 

Orkar inte göra något nuförtiden annat än stirra upp i taket, ligga i sängen och kolla Grey's. Jag orkar inte ringa till någon, jag orkar inte umgås och jag kan framför allt inte skratta. Och inte gråta. Jag befinner mig i en värld där ingenting är bra eller positivt. Allt är precis som ett stort svart hål med känslor som otillräcklighet, värdelöshet och ångest. Ångest framför allt.

Jag kan inte se mig själv som något annat än otroligt värdelös. Under snart hela två år har jag gjort i princip ingenting. Efter studenten jobbade jag visserligen ett tag och bortsett från två praktik perioder så har det hänt noll, zero, ingenting.. Och jag vet att det är mig det beror på, det är jag som gör och jag som bestämmer hur mitt liv ska fortsätta att se ut..


Pffft, jag är så irriterad, det är någonstans det blivit fel i regler som finns i det här landet. Jag känner mig måttligt förbannad, ledsen och väldigt besviken. Jag har så många drömmar jag inte kan uppfylla, det finns så mycket jag vill göra men det går inte. Jag vill arbeta men det finns inget jobb. Jag vill plugga vidare (i väntan på den större utbildningen) men det går inte för då hamnar jag på bar backe och jag har räkningar som måste betalas. Jag vill bli sambo och börja bilda ett liv tillsammans i en gemensam lägenhet. Jag vill inte bo i ryggsäckar och påsar något mer, jag vill landa någonstans med killen som jag älskar väldigt mycket... JAG VILL HA ETT LIV!

Idag har man varit på kalas hos storasysters pojke som blev hela 7 år! Har sagt det förr och säger det igen, nu får tiden sluta rinna iväg så här fort.. Snart är jag trettio plus och pojkarna tonåringar!!

Här hemma har det blivit väldigt fint också tack vare Michael. Han har möblerat om och kastat bort en massa skräp som man alltid lyckas samla på sig. Vi har vårstädat kan man säga, allt är gjort. Under badkaret är det skurat, frysen är avfrostad, spisen är framdragen och rengjord, likaså fläkten och skafferiet. Den här veckan har varit perfekt och vi har hunnit med otroligt mycket. Fast kan inte påstå att det är jag som gjort de mesta ;-) Och snart får vi förhoppningsvis ett nytt bord! Det måste nog va det bästa av allt.

En väldigt bra och välskriven bok. Det som är värst är väl att allt i hela boken är sant. Det är ganska fantastiskt vad en människa kan orka gå igenom och överhuvudtaget klara av. Jag förundras hennes fantastiska styrka att kämpa för henne själv och hennes barn. Från tretton års ålder blev hon mamma under förödande omständigheter och bär på en stor och tung hemlighet alldeles själv i nästan tjugo år. I slutsidorna av boken kan jag inte hålla tårarna borta. Jag gråter av både lycka & sorg för hennes historia är rent ut sagt förjävlig. För att inte tala om hennes förstfödda dotter och vad som händer henne senare i livet. VÄLDIGT BRA BOK!

Är det bara jag som får vårkänslor när man kikar in på h&m? Dessa är mina favoriter. Klänningen på första bilden måste jag bara ha till sommaren, hur söt som helst! Hade faktiskt tänkt testa badräkt i sommar också eftersom jag fortfarande inte kommer överens med mitt fula ärr på magen. Måste gå ner lite i vikt innan jag tar på mig bikini igen, eftersom ärret troligtvis inte skulle synas alls om jag förlorade nått kilo eller rättare sagt nån cm runt magen! Tur vi skaffat ett tv spel där man kan röra på sig ;-) Hihi...

Jag fick låna en bok av Emma idag. Det ska aldrig få hända mig! Om barn till alkoholister. Den är bra och väldigt intressant. Känns ungefär som att det är jag som har skrivit boken. Boken stämmer verkligen in på mig. Till 100 %.

Nu har jag bestämt mig. Det blir en ny telefon idag. Är så sugen på en ny eftersom jag inte haft någon ny på flera år. Har ärvt de flesta senaste tiden. Så nu när den jag har inte funkar som den ska tänkte jag att det är lika bra med en investering! Jag bor ju ändå liksom i telefonen så det är helt klart värt det. Blir såklart en Xperia X8 :-)

Vissa dagar är tyngre än andra. Jag önskar att jag fick mig något att göra på dagarna för nu håller jag på gå i taket. Förhoppningsvis går det över. Lever med en inre stress och ångest hela tiden. Jag har ångest för att jag sover bort hela dagarna, ångest för att behöva gå på soss, ångest för att inte kunna göra vad jag vill, ångest för att jag inte har något arbete. Ångest för att mitt liv efter studenten inte blev som jag hade tänkt mig. Ångest över pengar. Ångest, Ångest, Ångest... Kan hålla på hur länge som helst. Stressad men ändå gör jag absolut ingenting. Har jag ett ''måste'' en dag så blir jag ännu mer stressad, även om det bara innebär att städa eller tvätta. Stressad om jag har ett bokat möte någonstans och jag går alltid på 110 knyck. Orkar verkligen inte det.

Idag har jag umgåtts med Emma. Först var vi på stan en sväng, strosade omkring och tog en fika. Det har varit jättetrevligt och jag känner mig genast mer positiv. Hon är en människa som bryr sig. Som jag har mycket gemensamt med på många plan. Vi har känt varandra i snart 5 - 6 år om jag inte har fel. Ibland går det länge mellan gångerna vi ses men hon är en människa som alltid finns där. Vad som än händer och vad som än sägs så är hon en äkta och ärlig vän. Och med ärlighet kommer man längst, tror jag i alla fall.

Snart är det dags för sängen. Ska försöka vakna lite tidigare för att kunna åka in till stan och ta en fika med Emma imorgon. På något sätt måste jag också ta mig till Barnens Hus eftersom mitt äldsta syskonbarn fyller år i slutet av veckan. Hela 7 år!!! Tiden går så förbaskat fort så det är helt otroligt. Kan ju numer börja klassa mig själv som gammal..

Men först ska det skickas in CV'n till höger och vänster så att jag kan ta en helt ledig dag imorgon. Förhoppningsvis nappar väl någon till slut!

Nu står middagen i ugnen och alldeles strax klar. Lasagne blir det idag. Lite sent men vad gör det när man äter sådan god mat. Var tvungen vänta på att mamma skulle skjutsa mig och handla för vi hade noll med mat hemma. Men nu har vi hundra med mat. = F U L L T. Nu behöver man inte höra magen kurra för nu finns det massor att välja bland!

Ikväll ska jag mysa framför tv:n med några avsnitt från Grey's Anatomy, är nästan klar med säsong 3 nu. Jag dör vad den serien är bra. Är kär i säkert alla huvudroller, dom gör de så klockrent bra! Men Katherine Heigl är och kommer för alltid vara den största favoriten..