evelina hedlund's

Jag sitter och funderar vart jag tappat mig själv och hela mitt liv. En glad, sprallig och nyfiken tjej som är redo för att bli vuxen. Och jag vet svaret, den dagen jag tog studenten så försvann mitt liv någonstans. Med stora kliv, höga förväntingar och ett jävlaranamma tänkte jag; gud så skönt det ska bli att vara vuxen, kunna arbeta, tjäna sina egna pengar men framförallt försörja sig själv!

Ingenstans har jag sett en skymt av ett lyckligt liv på snart tre hela år. Eller jo under sommrarna är allt frid och fröjd för då har man oftast jobb och man känner yes!! Men sen mot hösten, när jobbet tar slut, alla är tillbaks från sin semester så står man där igen, blottad framför en socialsekreterare och säger; kan jag få lite pengar till mat och hyra? Jovisst kan du få det bara du redovisar allt. Vartenda öre ska räknas och det är helt okej för mig. Men det gör ont att ens behöva be om det. Jag vill ju försörja mig själv, betala min egna räkningar osv. 

Allt det här har tagit på mitt självförtroende och min självkänsla. Att söka hundratals jobb per år men ingen nappar, inte ett ja. Jag har kanske varit arbetslös iaf två år sedan jag gick ut gymnasiet och på dessa år har jag varit på en arbetsintervjuv. 

Nu får jag inte längre försörjningsstöd för att jag vill flytta ihop med min pojkvän, bli sambo och börja bilda ett liv. Det är något jag verkligen sett fram emot, men nu känns det mer som en ångestfylld liten bubbla.

Hockey på tv:n som vanligt. Fast jag är inte så insatt, jag bakar kladdkaka istället. Det känns trevligare än att se på en sport som måste vara otroligt onödig. Sju matcher med samma lag, ack så trist.

Snart blir det kladdkaka, glass och bär med påskmust. Och det bästa av allt mys med älskling :-)

Ny vecka igen! Helgen har varit jättetrevlig, men man mår ju därefter. Det är tisdag idag och jag känner mig fortfarande inte pigg. Började fundera om jag fått i mig något olämpligt på krogen men det skulle ju ha varit svårt eftersom jag inte drack något där. Så det måste bara innebära att jag håller på att bli gammal och inte orkar som förr. Men nu får det bli lugnt ett tag framöver.

Jag önskar vi levde i en bättre värld. En värld där alla har ett lika värde, där vi behandlar varandra med respekt. Det är bara inse att det aldrig någonsin kommer bli så.

Okej om man blir tagen för att man är drogpåverkad, det är en sak. Du väljer själv att ta droger och använda det så det är helt upp till dig själv om du vill förstöra ditt liv och leva som en hasch tomte. Om du däremot har stora mängder med droger på dig och säljer tycker jag det är lite värre. Att sälja borde va olagligt medans om du brukar droger borde det va lagligt, det tycker jag är rimligt.

Misshandel. Det finns inget värre än att misshandla den man älskar. Och det jag verkligen inte kan förstå är dom som misshandlar sina nära och kära när dom är fullständigt nyktra och sig själva. Slå dig själv istället, bespara andra dina aggressioner.

Alla våldtäktsmän borde få livstid. Dom förstör en annan människas liv på bara några sekunder. Om dom tar offrets liv, ja då kan staten se till att gärningsmannen inte har något till liv heller, de enda dom är värd är ett liv i fängelse.

Kan du ta en annan människas liv, alltså begå mord, så kan du lika gärna ta ditt eget liv. Det är liksom en bättre lösning.

Politiker - högt uppsatta chefer, sänk era löner. Det finns andra människor som behöver dom. Man behöver inte en lön på flera hundra tusen kronor i månaden för det hinner du aldrig jobba och göra rätt för. Ge pengarna till de människor som kan hjälpa till och se till så att alla personer i det här lander har tak över huvudet och pengar till mat.

Den här dagen har varit minst sagt lång! Vaknade klockan sex och följde mamma till Älvsbyn. Hon har något i höfterna plus att hon åkt på en inflammation i tänderna. Inte lyckat, men hon besökte iaf någon som kunde hjälpa henne för att ha mindre ont när hon går. Så vi får hoppas att hon blir bättre snart!

Till middag har vi käkat våfflor, det var supersmarrigt. Däremot börjar jag må så illa när jag äter fet mat - mycket grädde osv så det är ingen höjdare. Får hoppas jag överlever natten bara... ;-)

Imorgon är det möte på Lernia med min jobbcoach och sen blir det att åka till Luleå med moster Lotta. Det ska bli trevligt. Får se om man kanske hittar sig nått fint!

Riskettan utbildningen var mycket givande tycker jag. Mycket som man fått repetera men det ser jag bara som en bra grej. Att kursen kostade 700 kronor tyckte jag inte var farligt, helt klart värt pengarna. I tre och en halv timme satt vi och diskuterade om trötthet, droger och fortkörningar i trafiken etc.

Den här & den här fick vi se, väldigt bra filmer som verkligen visar ett budskap, kör inte full och kör inte för fort! Vad som helst kan hända. Och om ni skiter i era egna liv, tänk på andra människors liv. Dom kanske inte vill dö av att bli påkörda av en alkoholist eller av en person som bara vill komma hem fort efter jobbet.. Tål att tänkas på. Själv vet jag med säkerhet att jag aldrig skulle sätta mig i en bil och riskera andras liv med flit.

Jag tog inte det där dyra Zumba paketet som jag sett tidigare, jag valde det billigare alternativet.  Till Xbox:et. Zumba Fitness Kinect, ska bli kul att testa, är det ingen hit så säljer jag det!

Den här dagen har varit otroligt rolig. Började med en ganska lång bilfärd till pappa! Sedan for vi vidare och åt inne i city, mycket god lunchbuffé. Sen har vi shoppat loss på Rusta & ÖoB, jag fick med mig 4 liter dricka och två dörrmattor. Inget som var sådär jätteroligt men dörrmattorna har jag behövt länge och jag fick dom för 20 spänn!

Så detta innebär att jag är grymt fattig nu tills det trillar in pengar på kontot till veckan någon gång! Nu väntar jag på Geisha (mosters hund) som ska komma och vara med mig tills imorgon medan dom andra är på Hockeycup :-)

Den här dagen har varit grymt trevlig. Har suttit på mysiga fik och surrat lite med kusin Anna. Det godaste under dagen var en Vanilla Shock Latte på Nodo, gudomlig! Innan jag var tvungen åka hem handlade jag diverse nödvändigheter på Ica. Och till det hör såklart en Dr Pepper, ytterst nödvändigt!

Har jag berättat om mitt bästa fynd denna vecka? Som jag har letat, varit irriterad för att den inte funnits i hela stan. Blev för snål när jag äntligen hittade den på stan... Och hipps vipps finns den på OnOff för 260 riksdaler!

Funderar starkt på att beställa hem detta. Alla pratar om att det är så roligt och ett effektivt tränings sätt. Jag skulle verkligen behöva röra på mig lite mer, och tro det eller ej men jag älskar ju att dansa! Hittade kitet som är på bilden nämligen på Ellos, och där har jag 40 % på en valfri vara så man ska kanske slå till? Eller?

Jag ska alldeles strax hoppa i säng, har börjat vara uppe alldeles för länge på kvällarna nu. Men vad kan man göra åt det? Lägga sig tidigt imorgon kanske? Tro det eller ej men det har varit otroligt skönt att vakna tidigt och lägga sig i tid senaste veckorna. Man blir lite mer pigg och orkar göra mer under dagen och framförallt har man tid till det..

Snart är det helg och ingen rast, ingen ro. På lördag blir det riskettan (eller va heter de?) kursen som man måste gå för att ta körkort. 700 Riksdaler och tre timmar fattigare kommer jag bli men det är nog värt det. Däremot ska det ju handla om alkohol och droger i trafiken och det vet jag med säkerhet att det är ingen bra kombo.. Menmen, måste är ett måste och jag är ändå ganska taggad. Ett år från nu har jag då minsann körkort och slipper springa i regn, snö och kalla vinterdagar för att handla hem lite mat, sååå skönt! Det blir nog det bästa av allt ;-)

Mycket funderingar på väldigt mycket idag. Jag funderar över det val jag gjort i mitt liv och varför jag gjorde just så. På senare tid har jag sagt hejdå till människor jag verkligen älskar och bryr mig om. Men jag klarar inte av att stå i skuggan och kolla på när deras liv vänds upp och ner. Sedan vill jag själv inte bli som dom. Jag vill inte vara en del av ett sådant liv. Jag tar avstånd för att det är säkrast för mig, för då vet jag att jag sitter säkert. Det kan anses vara väldigt egoistiskt av mig men så är det, så jag fungerar.

Har även lärt mig eller snarare insett att jag är lite som en ensamvarg. Jag tycker om att vara själv och jag antar att det är för att det är lugnast så. Det är ingen som kan såra mig om jag bara är med mig själv. De enda jag släpper riktigt in på livet är min familj, de närmaste i mitt liv. För jag vet att dom alltid kommer att finnas för mig, oavsett hur det ser ut eller vad som händer.

Jag har valt en väldigt trygg och säker väg i mitt liv men jag vet inte om det alltid kommer att vara så. Morgondagen vet jag ju ingenting om. Visst har jag varit tonåring och gjort revolt, kanske började jag dricka alkohol lite för tidigt men samtidigt känns det som att det är en historia som är förbi. Jag har lärt mig mycket av mina föräldrar, haft många tankar att kunna fundera kring och aldrig behövt hamna där vissa tonåringar och ungdomar är idag.

Jag är så otroligt tacksam för att jag blev den jag blev. Att stå för vad man tycker och tänker är inte alltid enkelt men man kommer nog alltid längst med det. Jag kanske inte har så många som jag umgås med, sk vänner. Men de jag har och som jag nyligt lärt känna dom är verkligen genuina personer.

Man kan aldrig dömma (stavning?!) en människa som gjort något dumt för länge sedan, vi lever i nuet. Och framtiden har inte en innebörd av det som hänt förut i livet. Se framåt. Visa din familj och dina nära respekt, nu & föralltid. Bara en tanke till er där ute som dömmer någon gång på gång!

Jag har fått höra dittan o dattan hela mitt j*vla liv om folk som gjort något dumt för 20 år sedan och dom får ta skit än idag. Det här håller verkligen på att hända en annan väldigt nära person till mig, och jag känner bara nej för helvete, nu får det vara nog!!!!

Från och med första juni är man sambo på riktigt. Har sagt upp min lägenhet. Känns skönt men samtidigt lite spännande. Även om jag varit mycket hos Michael har jag även haft en trygghet ifall att något skulle gå fel. Men nu blir det förändring. Har även tagit tag med körkortet så nu är det plugga teori och köra som gäller. Därefter får vi se om vi söker oss en ny lägenhet, för med körkort kan man ju bo i princip vart man vill.

Och så har jag ju som sagt börjat på Lernia och fått en ny jobbcoach. Så dagarna går lite fortare och man har någonting att göra. Gå på olika seminarium och möten. Väntar bara på att få höra någonting nytt med utbildningen som jag anmält mig till. Hoppas fortfarande att den kan börja till hösten!

och hälsar på pappa! Ska följa med storasyster. Det ska bli trevligt, har inte träffat honom på flera veckor så jag saknar honom massor.. Nu har jag laddat telefonen med massor av musik eftersom vi ska åka några mil! 

Känner mig riktigt irriterad nu. Har sagt många gånger att jag ska sluta se melodifestivalen, önskar att jag också gjort det.. För vaf*n är detta? Sverige skickar hellre en clown i gula kläder, än något seriöst med en riktigt bra röst. Alltså har detta blivit dansbandsgalan eller holabandola tävling? Jag tycker det är riktigt pinsamt att vara svensk just nu. The Monkier istället för Linda Pritchard? Haha.. Jag är troligtvis den enda som har bra smak och vet att de bästa låtarna redan åkt ur tävlingen, om man jämnför med resten av Sverige.

Idag vaknade jag nästan med ett leende på läpparna. Kanske inte riktigt ordagrant men den här dagen känns väldigt positiv. Möttes av ett trevligt besked och jag hoppas att det håller i sig! Det känns som om det bara kan gå åt ett håll just nu, för neråt ska det då inte gå något mer. Bara uppåt!

På måndag börjar man på Lernia. Får väl någon jobbcoach och sånt och sedan är det väl arbeten i grupp. Känns skönt att få något att göra på dagarna. Däremot är jag väldigt besviken, för jag hade verkligen ställt in mig på att börja plugga till hösten. Nu ska dom däremot inte ens starta en undersköterska utbildning i Piteå under 2011... Och jag behöver verkligen något att göra nu, helst plugga eftersom det inte finns några jobb... Och jag tänker aldrig någonsin hamna i Fas 3 inom Jobb & Utvecklingsgaratin. Aldrig i livet!