evelina hedlund's

Mycket funderingar på väldigt mycket idag. Jag funderar över det val jag gjort i mitt liv och varför jag gjorde just så. På senare tid har jag sagt hejdå till människor jag verkligen älskar och bryr mig om. Men jag klarar inte av att stå i skuggan och kolla på när deras liv vänds upp och ner. Sedan vill jag själv inte bli som dom. Jag vill inte vara en del av ett sådant liv. Jag tar avstånd för att det är säkrast för mig, för då vet jag att jag sitter säkert. Det kan anses vara väldigt egoistiskt av mig men så är det, så jag fungerar.

Har även lärt mig eller snarare insett att jag är lite som en ensamvarg. Jag tycker om att vara själv och jag antar att det är för att det är lugnast så. Det är ingen som kan såra mig om jag bara är med mig själv. De enda jag släpper riktigt in på livet är min familj, de närmaste i mitt liv. För jag vet att dom alltid kommer att finnas för mig, oavsett hur det ser ut eller vad som händer.

Jag har valt en väldigt trygg och säker väg i mitt liv men jag vet inte om det alltid kommer att vara så. Morgondagen vet jag ju ingenting om. Visst har jag varit tonåring och gjort revolt, kanske började jag dricka alkohol lite för tidigt men samtidigt känns det som att det är en historia som är förbi. Jag har lärt mig mycket av mina föräldrar, haft många tankar att kunna fundera kring och aldrig behövt hamna där vissa tonåringar och ungdomar är idag.

Jag är så otroligt tacksam för att jag blev den jag blev. Att stå för vad man tycker och tänker är inte alltid enkelt men man kommer nog alltid längst med det. Jag kanske inte har så många som jag umgås med, sk vänner. Men de jag har och som jag nyligt lärt känna dom är verkligen genuina personer.