SÅ HELVETES LESS..
...På människor som inte verkar kunna bestämma sig. Som får en att gå på högvarv och människor som får en att hoppas helt i onödan. Nu måste jag bestämma mig, känner att jag är heligt förbannad i skrivande stund vilket inte gör saken bättre. Jag hade hellre lagt mig i sängen under täcket och låtit tårarna komma men jag orkar inget mer. Mina sista tårar har runnit, mitt sista hopp har lagt sig i en kommande grav. Ja så känner jag och endast ett mirakel kan ändra mina känslor.. Och det miraklet är så fruktansvärt långt bort nu.
Gud ge mig sinnesro,
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Det finns bara en som mig..
För bara en liten stund sen klev jag upp från ett varmt och skönt bad. Sen kommer jag på mig själv att jag stirrar på min mage. Inser att ärret efter operationen är fruktansvärt jävla fult. Det är inte alls stort egentligen men för mig ser det väldigt stort ut, som att det tar upp hela magen eller i af den ena sidan av den. Jag tänker för mig själv att jag aldrig någonsin vill visa mig i bikini igen, aldrig mer. Sedan kommer jag fram till att jag inte är sådär nöjd med mig själv som jag tror att jag är.. Det känns som om kärlekshandtagen är mycket större nu än vad det varit tidigare. Och ärret på magen ser förjävligt ut eftersom magen är lite större än vad den borde va... Tänk om jag vore smal, då kanske inte spåren efter operationen hade synts lika mycket? Ett jävla sträck snett över magen. Inte snyggt, inte vackert. Troligtvis om det ser ut likadant om ett halvår, lite till, då kommer det väcka uppmärksamhet, aldrig mer bikini!!
Det är nog första gången jag någonsin brytt mig om hur jag ser ut. Jag har på ett sätt alltid varit nöjd med mig själv och tänkt att folk får acceptera mig som jag är. Jag har aldrig varit jättesmal men heller aldrig jättetjock, jag har varit nöjd med mig själv. Men det är jag inte längre. Även om jag nu inte är nöjd med hur mitt ärr ser ut idag, att magen kanske har blivit lite större och att jag kanske inte får på mig alla kläder som jag skulle vilja, så finns det människor som har det värre.. Som dom jag träffade på sjukhuset, en hade förlorat ett ben, en hade kol och kunde inte gå utan syrgasmask, en hade cancer fulla magen, etc etc..
Nu tänker jag såhär (några funderande minuter efteråt):
Varför kan jag inte acceptera mig själv precis som jag är? Ingen annan människa som vandrar på det här runda jordklotet ser ut precis som jag.. Av alla miljontals människor som finns i världen finns det bara en jag. Bara en Evelina. Och det om någonting är väl vackert och häftigt, jag är vacker på mitt sätt och du på ditt. Även om vi är stor, liten, har stora eller små ärr, är lång eller kort så är vi vackra. För det finns bara en av dig och det är du.
Så sträck på ryggen, jag med för den delen (!), sluta hitta alla fel du kan på dig själv. För det tjänar ingenting till, du mår bara dåligt själv, till ingen nytta alls!
Det är nog första gången jag någonsin brytt mig om hur jag ser ut. Jag har på ett sätt alltid varit nöjd med mig själv och tänkt att folk får acceptera mig som jag är. Jag har aldrig varit jättesmal men heller aldrig jättetjock, jag har varit nöjd med mig själv. Men det är jag inte längre. Även om jag nu inte är nöjd med hur mitt ärr ser ut idag, att magen kanske har blivit lite större och att jag kanske inte får på mig alla kläder som jag skulle vilja, så finns det människor som har det värre.. Som dom jag träffade på sjukhuset, en hade förlorat ett ben, en hade kol och kunde inte gå utan syrgasmask, en hade cancer fulla magen, etc etc..
Nu tänker jag såhär (några funderande minuter efteråt):
Varför kan jag inte acceptera mig själv precis som jag är? Ingen annan människa som vandrar på det här runda jordklotet ser ut precis som jag.. Av alla miljontals människor som finns i världen finns det bara en jag. Bara en Evelina. Och det om någonting är väl vackert och häftigt, jag är vacker på mitt sätt och du på ditt. Även om vi är stor, liten, har stora eller små ärr, är lång eller kort så är vi vackra. För det finns bara en av dig och det är du.
I'm Proud
Måste tacka för alla kommentarer till filmen som jag gjorde igår! Har ju dock inte fått dom här men på facebook :) En del av texten kommer från mitt projektarbete som jag gjorde i årskurs 2 på gymnasiet. Men det stämmer ju så bra.
Han har gett mig så mycket kärlek och värme under de åren han varit nykter & drogfri, han har varit precis som en pappa ska vara. Det är han också fastän han dricker även om det kanske blir på ett annat sätt. Är så fruktansvärt less människor man stöter på som höjer på ögonbrynen och frågar hur de är med honom. Jag har egentligen ingen lust att svara på de, ingen lust att dela med mig. För det känns som att folk struntar i att han faktiskt har varit nykter i nästan tre år. Det har alla helt plötsligt glömt bort.. Han är gjort det så otroligt bra att ni fattar det inte! Så dom som höjer på ögonbrynen och tänker ''vad trodde ni'' ni kan sänka era ögonbryn och säga ''vad bra han gjorde det''
Så texten som finns på vissa statusar på facebook - om din Pappa är din hjälte, oavsett om han är en ängel i himlen eller fortfarande med dig och tittar till dig. kopiera och klistra in i din status och låt alla veta att du är stolt över din Pappa.♥ jag är stolt över min.♥
Det är jag, än idag. Jag är så fruktansvärt stolt. Och han är min hjälte fortfarande, min pappa är den bästa pappan i världen ur min synvinkel, det är bara det att min pappa har en sjukdom som är lite svår att besegra ..
Han har gett mig så mycket kärlek och värme under de åren han varit nykter & drogfri, han har varit precis som en pappa ska vara. Det är han också fastän han dricker även om det kanske blir på ett annat sätt. Är så fruktansvärt less människor man stöter på som höjer på ögonbrynen och frågar hur de är med honom. Jag har egentligen ingen lust att svara på de, ingen lust att dela med mig. För det känns som att folk struntar i att han faktiskt har varit nykter i nästan tre år. Det har alla helt plötsligt glömt bort.. Han är gjort det så otroligt bra att ni fattar det inte! Så dom som höjer på ögonbrynen och tänker ''vad trodde ni'' ni kan sänka era ögonbryn och säga ''vad bra han gjorde det''
Så texten som finns på vissa statusar på facebook - om din Pappa är din hjälte, oavsett om han är en ängel i himlen eller fortfarande med dig och tittar till dig. kopiera och klistra in i din status och låt alla veta att du är stolt över din Pappa.♥ jag är stolt över min.♥
Det är jag, än idag. Jag är så fruktansvärt stolt. Och han är min hjälte fortfarande, min pappa är den bästa pappan i världen ur min synvinkel, det är bara det att min pappa har en sjukdom som är lite svår att besegra ..
en liten eftertanke till alla er som gottar er i andras problem ;-)
FATHERS DAY
På söndag är det fars dag och det är med så mycket blandade känslor. För bara knappt ett år sedan satt jag i Älvsbyn vid hans köksbord och drack kaffe. Om jag inte minns fel hade jag med mig fika och en liten blomma. Inget märkvärdigt men det var ett av dom där speciella tillfällena man fick tillsammans med honom. Helt otroligt vad människor kan förändras under bara ett år... Och då menar jag inte bara honom utan många andra. Man kan aldrig någonsin förutspå det heller, de är ju det som är så tråkigt!
45 DAYS TO CHRISTMAS !
Räknade just ut hur många dagar det är kvar till julafton och inser att det bara är 45 dagar kvar. Så då slog jag på lite julmusik tänkte man kan ju lika gärna börja nu. Skulle hemskt gärna vilja plocka fram alla tomtar, änglar och stjärnor men det är nog lite för tidigt ändå. Folk börjar väl fundera vad man håller på med om fönstren har ljusstakar redan i början av november. Men jag längtar, julen är den bästa tiden på året! För mig har den alltid varit speciell och något som verkligen får alla i familjen och släkten att samlas. Mycket kärlek och värme, skratt och fniss blir de när vi firar jul. Julklapparna är inte lika roligt längre men när man ser barnens glittrande ögon förstår man vad julafton betydde förut. Nu har det en helt annan innebörd för mig. Ting är inte viktigt men kärlek!
Nog om julen... Under eftermiddagen idag ska jag vara barnvakt åt Viktor medan John ska på träning. Blir spännande, men jag lovar, har man bara kanel bullar i närheten så går allt perfekt! Hehe :-)
Nog om julen... Under eftermiddagen idag ska jag vara barnvakt åt Viktor medan John ska på träning. Blir spännande, men jag lovar, har man bara kanel bullar i närheten så går allt perfekt! Hehe :-)
GOOD ENERGY
För det mesta kommer man till en punkt där man funderar hur mycket man egentligen orkar. Vad man orkar lägga energi på och inte. Jag har kommit till den punkten att jag ska lägga energin på människor som ger mig bra energi. Inte de som gör mig ledsen, besviken eller någon som finns där när det passar en själv. Jag har haft så lite positiv energi på så lång tid att nu får det vara nog. Nu ska jag vända det här till något bra, bara vara i närheten av de människor som gör mig glad och som får mig att le. Jag ska göra det jag tycker om varje dag, skriva, läsa, fota vackra ting och umgås med mina vänner och min familj. För tro det eller ej, familjen och vännerna är det viktigaste här i livet. Det finaste man har och någonting man verkligen ska ta vara på, för en dag kanske som inte finns där längre..
Dagens text i Var Morgon Ny
''Jag ska glädjas åt varje ny början.
Den äger en speciell innebörd för den fas i min utveckling som jag är mogen för nu''
''Jag ska glädjas åt varje ny början.
Den äger en speciell innebörd för den fas i min utveckling som jag är mogen för nu''
Jag som bebis ;-D
H A R M O N I, JA TACK!
Det blir alldeles strax dags att lägga sig i sängen och blunda i några timmar och smälta denna dag som fört med sig det ena med de tredje. Det finns något som jag märkte idag, att jag bara trycker bort det som blir jobbigt för mig. Det är inte alls likt mig för fem öre jag brukar vara en höjdare på att visa känslor. Men tydligen inte nu. Inte för stunden. Just nu är det bara en stor klump i bröstet. Som gör ont och som jag inte orkar ta tag i. Det är så mycket som jag saknar och som jag önskar vore annorlunda. Men det är ingen annan bara jag som kan ta tag i problemet. Kanske prata med någon, kanske inte. Jag önskar att det inte fanns något man behövde känna eller tänka på just nu. Jag önskar att jag fick uppleva harmoni. Jag önskar att jag blir tillfreds med mitt liv snart och med allt runt omkring..
TREAT PEOPLE AS YOU WOULD LIKE TO BE TREATED.
KARMA IS ONLY A BITCH IF YOU ARE.
MY STATEMENT
Har ju inte kommenterat valet så som alla andra i Sverige gjort. Men jag var inte direkt förvånad att alliansen sitter i fyra år till. Jag hoppas att dom hinner åstadkomma så lite som möjligt på de kommande fyra åren och att det sen blir socialdemokraterna som vinner nästa val. Ja egentligen hoppas jag dom åstadkommer lika lite som dom gjort. Men jobb får dom ju gärna skjuta till med. Alla de jobb dom lovade oss redan för fyra år sedan.
Såhär skrev Blondinbella i sin blogg: ''Om det är något som är egoistiskt så är det er rögröna-röra där man ska leva som en parasit på andra. Det går inte att bygga ett samhälle på bidrag, på att ge människor pengar så att det blir ett alternativ till att inte jobba. Det är en björntjänst, ett sätt att få människor passiva och beroende av en stat som det dessutom om de röd-gröna vinner, kommer att sitta en kommunist i. Socialdemokraterna och vänstern driver ingen jäkla godhjärtat politik utan de bedriver en politik som får folk beroende av en stat. En politik som får svaga människor ännu svagare och ännu mer beroende. Godhjärtat är en politik som gör allt som går för att lyfta dessa människor och ge alla en möjlighet till frihet.''
För det första är jag absolut ingen svag människa bara för att jag lever på bidrag, jag gör det för att jag måste, inte för att det på något sätt är kul eller bekvämt för mig. Snarare är det ett helvete att gå till soc varje månad och beskriva alla sina utgifter. Det tror jag ingen skulle tycka som roligt.
Jag vill inte leva som en parasit på andra, det är absolut inte min mening. Och jag är så förbannat tacksam att den här chansen finns, för om ekonomiskt bidrag inte fanns skulle jag behöva bo i ett trapphus och inte ha någon mat på mitt bord. Och ja man är ju faktiskt egoistisk som moderat eftersom deras politik gynnar det rika och ökar klyftorna mellan människor. Jag ser det så här; jag röstar inte bara för mig själv, jag röstar för att alla ska ha ett lika värde. Vare sig man är rik eller inte. Det finns många med mig som lever som jag gör, på bidrag. Och jag röstar för dom. Jag är fruktansvärt glad att mina skattepengar kan glädja andra människor..
Såhär skrev Blondinbella i sin blogg: ''Om det är något som är egoistiskt så är det er rögröna-röra där man ska leva som en parasit på andra. Det går inte att bygga ett samhälle på bidrag, på att ge människor pengar så att det blir ett alternativ till att inte jobba. Det är en björntjänst, ett sätt att få människor passiva och beroende av en stat som det dessutom om de röd-gröna vinner, kommer att sitta en kommunist i. Socialdemokraterna och vänstern driver ingen jäkla godhjärtat politik utan de bedriver en politik som får folk beroende av en stat. En politik som får svaga människor ännu svagare och ännu mer beroende. Godhjärtat är en politik som gör allt som går för att lyfta dessa människor och ge alla en möjlighet till frihet.''
För det första är jag absolut ingen svag människa bara för att jag lever på bidrag, jag gör det för att jag måste, inte för att det på något sätt är kul eller bekvämt för mig. Snarare är det ett helvete att gå till soc varje månad och beskriva alla sina utgifter. Det tror jag ingen skulle tycka som roligt.
Jag vill inte leva som en parasit på andra, det är absolut inte min mening. Och jag är så förbannat tacksam att den här chansen finns, för om ekonomiskt bidrag inte fanns skulle jag behöva bo i ett trapphus och inte ha någon mat på mitt bord. Och ja man är ju faktiskt egoistisk som moderat eftersom deras politik gynnar det rika och ökar klyftorna mellan människor. Jag ser det så här; jag röstar inte bara för mig själv, jag röstar för att alla ska ha ett lika värde. Vare sig man är rik eller inte. Det finns många med mig som lever som jag gör, på bidrag. Och jag röstar för dom. Jag är fruktansvärt glad att mina skattepengar kan glädja andra människor..
Och bara för att jag går på socialen betyder det ju inte att jag inte är aktivt jobbsökande. Det måste man vara om man överhuvudtaget ska få pengar för månaden. Du måste ha med dig jobbsökarpapper, papper från arbetsförmedlingen osv. Det går inte att undkomma detta. För att ha rätt till socialbidrag så ska du redovisa jävlat allt. Sen finns det alltid människor som inte vill jobba och lever på soc istället. Men blondabella kan inte dra alla över samma kant!
Förresten så är jag inte precis som blondabella, uppväxt med silverskeden i munnen, jag har inte de förutsättningarna som hon har haft i sitt liv. Jag har en pappa som är missbrukare och levt med en ensamstående mamma hela mitt liv. Jag har levt på existensminimum sedan den dagen jag föddes. Det gör jag även under sommar månaderna när jag har jobb, för att slippa gå tillbaks till soc. Nu har jag inte sökt ekonomiskt bistånd sedan april 2010 och det är otroligt skönt. Men jag tänker på mina medmänniskor som precis som jag, måste några ggr om året söka bidrag för att kunna överleva!
WHISHES
Om 19 dagar fyller jag år. Det är med blandade känslor. Känns liksom att man blir gode gammal nu. Ingen återvändo. Tänk att tiden kan gå så fort, från liten bebis till vuxen. Eller vuxen och vuxen, det blir man nog aldrig. Jag kommer ju alltid vara mammas lilla flicka och aldrig växa upp på den biten. Ibland önskar jag verkligen att man kunde vara liten igen, där mamma bestämde allt och så var det inget mer med det. Nu måste jag själv ta ansvar för mitt liv. Ni ska jag plötsligt vara vuxen, söka jobb & gå på arbetsförmedlingen. Visst, jag har längtat i alla år efter att bli vuxen och kunna bestämma över mig själv, göra vad jag själv vill osv. Men till vilken nytta? Varför vill man bli vuxen? För allt det jag sett fram emot är verkligen inte roligt. Nog var det roligare att vara liten och leka med sina kompisar, gå till skolan och vara duktig och sen hem till mamma som bestämde vad man skulle/fick göra. SÅ himla skönt och enkelt. SÅ jobbigt och trist att bli vuxen och gammal. Betala räkningar, handla mat, gå på arbetsförmedlingen, jobba, laga mat, diska, städa, tvätta... Är det att vara vuxen? FYFAN SÅ TRÅKIGT!
I alla fall, det här önskar jag mig,
I alla fall, det här önskar jag mig,
Ja pengar, konstigt va? Men det behövs det kan jag lova.
Fattig arbetslös 20 åring need money.
Fattig arbetslös 20 åring need money.
En ONEPIECE, jag som älskar mysbyxor , det här är min grej!
Som jag också kan mysa i när jag sitter framför datorn och söker jobb.
Som jag också kan mysa i när jag sitter framför datorn och söker jobb.
GRATEFUL
Ibland när jag mår dåligt och inte alltid är på topp då skriver jag alltid ner mina tankar på ett papper. Det är ganska skönt att få ner alla ord på ett papper och verkligen se hur man känner sig. Jag har skrivit i alla år jag kan komma ihåg. Så det är rätt många kollegieblock som infinner sig i mitt förråd och här hos Michael. Tanken är att jag en dag ska kunna göra en egen bok av alla mina tankar och funderingar. För min egen skull men också för alla i min närhet som kanske inte riktigt vet varför jag betett mig som jag gjort, varför jag hade det humöret jag haft och hur mitt liv tog en rejäl jävla vändning hösten 2007..
Att göra en bok låter som en himla stor grej men det finns olika företag som gör de bara för nöjes skull egentligen. Det skulle i alla fall vara en rolig sak att göra, kanske ge mamma i julklapp eller något. Jag vill bara att alla ska veta vad dom betytt för mig alla år och vad dom egentligen har hjälpt mig igenom. Boken kommer också handla precis som rubriken här ovanför, hur det är att faktiskt sakna en förälder i 17 år. Det som ska understrykas är att jag hade också turen att få uppleva livet med båda mina föräldrar och det är inte många alls som får den chansen. Därför har jag också mycket att vara tacksam för.
Boken kommer att handla om; barndom - uppväxt, tankar och funderingar, kärlek, saknad och sorg, besvikelser genom åren, jag står på egna ben, humör förändringar, tacksamhet, medberoende, hat, droger & alkohol, lågstadiet, gymnasie tiden, självkänsla, självförtroende, hjälp på vägen, hat & säkert mycket mer!
