Det finns bara en som mig..

För bara en liten stund sen klev jag upp från ett varmt och skönt bad. Sen kommer jag på mig själv att jag stirrar på min mage. Inser att ärret efter operationen är fruktansvärt jävla fult. Det är inte alls stort egentligen men för mig ser det väldigt stort ut, som att det tar upp hela magen eller i af den ena sidan av den. Jag tänker för mig själv att jag aldrig någonsin vill visa mig i bikini igen, aldrig mer. Sedan kommer jag fram till att jag inte är sådär nöjd med mig själv som jag tror att jag är.. Det känns som om kärlekshandtagen är mycket större nu än vad det varit tidigare. Och ärret på magen ser förjävligt ut eftersom magen är lite större än vad den borde va... Tänk om jag vore smal, då kanske inte spåren efter operationen hade synts lika mycket? Ett jävla sträck snett över magen. Inte snyggt, inte vackert. Troligtvis om det ser ut likadant om ett halvår, lite till, då kommer det väcka uppmärksamhet, aldrig mer bikini!!

Det är nog första gången jag någonsin brytt mig om hur jag ser ut. Jag har på ett sätt alltid varit nöjd med mig själv och tänkt att folk får acceptera mig som jag är. Jag har aldrig varit jättesmal men heller aldrig jättetjock, jag har varit nöjd med mig själv. Men det är jag inte längre. Även om jag nu inte är nöjd med hur mitt ärr ser ut idag, att magen kanske har blivit lite större och att jag kanske inte får på mig alla kläder som jag skulle vilja, så finns det människor som har det värre.. Som dom jag träffade på sjukhuset, en hade förlorat ett ben, en hade kol och kunde inte gå utan syrgasmask, en hade cancer fulla magen,  etc etc..

Nu tänker jag såhär (några funderande minuter efteråt):
Varför kan jag inte acceptera mig själv precis som jag är? Ingen annan människa som vandrar på det här runda  jordklotet ser ut precis som jag.. Av alla miljontals människor som finns i världen finns det bara en jag. Bara en Evelina. Och det om någonting är väl vackert och häftigt, jag är vacker på mitt sätt och du på ditt. Även om vi är stor, liten, har stora eller små ärr, är lång eller kort så är vi vackra. För det finns bara en av dig och det är du.


Så sträck på ryggen, jag med för den delen (!), sluta hitta alla fel du kan på dig själv. För det tjänar ingenting till, du mår bara dåligt själv, till ingen nytta alls!

Kommentarer
mamma

jag har också ett ärr på magen och nog har jag gått i bikini, det blir blekare med åren och syns inte alls så mycket. Var glad att du föddes med fina former, inte som mamma som jämt varit mager och folk som undrat om man har anorexia, fast man äter som en häst, de är heller inge kul



Blogg: http://lulecarola.blogg.se/
2010-12-02 @ 10:07:30


Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!