evelina hedlund's

Under dagen har jag plockat upp mina sista lådor med personliga saker. Det var en massa kort från det jag var liten, bebisboken, en bok om händelser som skett i min familj, dödsanonnser och dylikt som mamma klistrat in och skrivit så fint om.

Men jag har hittat massor med kort som gör mig väldigt rörd. I mitt liv har det funnits två djur som jag älskat så innerligt, av hela hjärtat. Först och främst hittade jag flera kort på mig och Ajje (mormor & morfars hund - en finsk lapphund) som var lika gammal som mig. När jag låg på golvet och kröp då var han en liten valp. Vi växte upp tillsammans, såg varandra varje dag. Jag gick ofta ut med honom på promenader, lekte och busade. Fast de sista åren orkade han inte så mycket. Och idag när jag såg det där kortet kände jag en sådan längtan efter honom. Han är den finaste hund jag någonsin sett och kännt. Att ett band mellan en människa och ett djur kan vara så starkt. Jag kommer fortfarande ihåg den dagen han blev sjuk. Och låten ''Mandy'' spelades upp på mormors radio precis i det ögonblicket jag skulle säga hejdå för sista gången. Den låten kan jag knappt höra på idag utan att gråta. Det är min och Ajje's låt. Hur som helst var det väldigt svårt att ta farväl, man såg direkt i hans ögon att han visste vad som väntade. Samtidigt var han gammal och hans stund var nog ganska kommen, men vi hann fira våra 14 års dagar tillsammans och det var fantastiska år med en underbar hund.