Döden?
Jag måste bara få berätta hur fruktansvärt tacksam jag är över mitt liv. Framförallt har jag världens bästa familj som finns vid min sida. Mamma, pappa, Kristofer, syskonen, syskonbarnen, samuel, mostrar, kusiner & morbröder. Det är ju dom jag lever för. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dom inte ens en dag.
Mina vänner och min familj, finns alltid vid min sida och jag kan inte tänka mig den dagen jag måste ta farväl av någon av dom. Det känns fruktansvärt att det kan hända när som helst. Det händer hela tiden. Människor dör. De sista åren har människor bara trillat ner och finns inte mer. För mig är det oförståeligt, jag förstår inte hur folk bara kan dö. Jag förstår mig inte på döden helt enkelt. Vadå död? Vadå inte finnas mer?
Jag önskar och hoppas att människor väljer rätt väg och inte utsätter sig själv för döden. För det måste ju vara det värsta. Att dö i förtid, innan man ens hunnit uppleva det underbara som finns i livet. Åååh så mycket tankar just nu! Kort och gott så önskar jag att döden inte fanns. Att ingen fick uppleva den smärtan av att deras älskade syster/kusin/dotter etc dör. Det önskar jag ingen. Inte ens min värsta fiende förtjänar döden.
Senaste gången jag var i kontakt med döden var när jag fick ringa till Michael och berätta att en av hans kompisar hade dött. Den personen var också någon som han såg upp till väldigt mycket och verkligen älskade. Jag har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv som när jag fick lämna de där beskedet. Och det tar naturligtvis länge att förstå att han/hon är borta. Vi väntade ju bara att han skulle komma genom dörren och säga Tjeeenare!
Mina vänner och min familj, finns alltid vid min sida och jag kan inte tänka mig den dagen jag måste ta farväl av någon av dom. Det känns fruktansvärt att det kan hända när som helst. Det händer hela tiden. Människor dör. De sista åren har människor bara trillat ner och finns inte mer. För mig är det oförståeligt, jag förstår inte hur folk bara kan dö. Jag förstår mig inte på döden helt enkelt. Vadå död? Vadå inte finnas mer?
Jag önskar och hoppas att människor väljer rätt väg och inte utsätter sig själv för döden. För det måste ju vara det värsta. Att dö i förtid, innan man ens hunnit uppleva det underbara som finns i livet. Åååh så mycket tankar just nu! Kort och gott så önskar jag att döden inte fanns. Att ingen fick uppleva den smärtan av att deras älskade syster/kusin/dotter etc dör. Det önskar jag ingen. Inte ens min värsta fiende förtjänar döden.
Senaste gången jag var i kontakt med döden var när jag fick ringa till Michael och berätta att en av hans kompisar hade dött. Den personen var också någon som han såg upp till väldigt mycket och verkligen älskade. Jag har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv som när jag fick lämna de där beskedet. Och det tar naturligtvis länge att förstå att han/hon är borta. Vi väntade ju bara att han skulle komma genom dörren och säga Tjeeenare!
Jag sänder en liten ängel till alla er som förlorat någon ni älskar.
Det måste vara det svåraste som finns.
Själv minns jag farmors mamma, pappas morbror, mormors hund Ajje,
dom har alltid en plats i mitt hjärta och jag kommer ihåg dom ännu.
Det kommer jag alltid att göra.
En av dem fick jag mitt namn efter, nämligen av farmors mamma. Därför betyder hon så mycket för mig!
Men jag har aldrig tappat någon som står mig väldigt nära & jag hoppas att jag kan bli förskonad från det..
Men jag har aldrig tappat någon som står mig väldigt nära & jag hoppas att jag kan bli förskonad från det..
Kommentarer
Trackback
