evelina hedlund's

Vilken skillnad det är att stiga upp på morgonen. Jag har något att se fram emot. Allting går min väg. Ibland undrar man hur man egentligen lyckas att ta steget uppåt. Länge, länge har jag legat på botten. Mått väldigt dåligt inombords vilket har flera orsaker men den största har varit att sakna ett arbete. Det är hemskt att gå hemma så länge när man är frisk och arbetsför, mycket kunskap och arbetskraft har verkligen gått till spillo. Ens självförtroende kan verkligen sjunka rejält av att inte känna sig behövd och inte få sig ett arbete...

Nu har jag som tur var inte varit arbetslös i hela två år sedan jag tog studenten, däremot har jag bara haft en extra tjänst vilket innebär att det inte blivit många arbetstimmar förutom på sommaren eller julen. Månaderna där emellan har jag bara gått hemma och stampat. Visst har jag också deltagit i arbetsmarknadspolitiska program, gått både på Lernia & Miroi och sökt jobb hemifrån, men det är förens nu det nappat. Och idag förstår jag vikten av att ha kontakter. Det kommer man väldigt långt med.



Hipps vipps har jag allt det där jag så länge drömt om i dessa månader. Min lägenhet är uppsagd. Michaels lägenhet är uppsagd och vi flyttar till våran nya GEMENSAMMA lägenhet 1a september! Jag har en underbar pojkvän som jag älskar så otroligt, en familj som alltid finns till för mig (mamma grät till och med för min skull igår för att hon var så lycklig!) och underbara vänner och nya kommer det absolut att bli! ♥