evelina hedlund's

En bra start på året kan jag inte säga att man fick. Det hela gick utförs ganska snabbt. En väldigt jobbig tid närmade sig och jag trodde aldrig att de skulle bli så jobbigt som det verkligen blev. Allt kom som en chock. Man var helt enkelt inte förberedd och tog förmodligen allting för givet. Något som man aldrig ska göra. Men jag är glad att jag har haft min storasyster. Hon har gett mig mycket styrka och många kloka ord på den här vägen. Och det är jag så otroligt tacksam över.

Det var också många som inte fanns vid min sida när jag som mest behövde det. Det var nästan ingen som orkade bry sig om att fråga hur det var utan de flesta ville bara höra rykten osv för att kunna skvallra. Det var väl då man insåg vem som brydde sig och vem som inte gjorde det. Efter en kommentar att jag ältade saker kring min pappa ändrade hela mitt synsätt. Hur kan någon tro att jag ältar de, jag lever ju för f*n i det?

Farmor blev mycket sjuk och det kom för mig som ännu en chock. Jag tycker inte alls hon är gammal och trodde väl att hon skulle finnas i mitt liv minst 20 år till. Menmen, man kan ha fel ibland... Hon är inte hundra procent frisk än men jag håller alla tummar och tår på att allt kommer att bli bättre och att hon får finnas i mitt liv i många år till, precis som jag trodde. Detsamma gäller mormor som senare under året också blev sjuk. Ännu en person som betyder så mycket för mig blev sjuk!! Men förhoppningsvis så har nu läkarna hittat problemet så jag hoppas att det går att fixa.

Jag fyllde 20 år i år. Inte det minsta roligt. Hipps Vipps blev man sjuk. Har aldrig haft så ont i hela mitt liv. Aldrig någonsin har jag varit så sjuk bortsett från när jag var liten och hade astma hela tiden. Fast jag tror det var bra att jag blev sjuk, på ett sätt. Jag fick ligga i en j*vla säng i en hel vecka, bland människor som passade upp mig hela tiden. Jag fick tid att fundera på massor med saker, varva ner och slappna av. Fast i själva verket låg jag bara och undrade när pappa skulle slå en pling........ Det var jobbigt och skrämmande. Som tur var gick det över.

Något jag är så otroligt tacksam och glad över är att Michael verkligen funnits vid min sida när allt varit som jobbigast. Han har nog fått ta mycket skit eftersom jag blir på väldigt dåligt och omöjligt humör när jag inte mår så bra. Det är han som gett mig de där kramarna och sagt att ''allt löser sig ska du se'' Sånt som man bara behöver höra när allt inte är så bra.. Sedan pysslade han om mig när jag kom från sjukhuset och var gudomlig. Han blir i alla fall världens bästa pojkvän 2010!! Och kärleken den blir bara starkare ;-)

Jag har jobbat och klarat mig själv från soc i flera månader. Sparade pengar från min egen lön har gjort det till verklighet. Har också insett att jag inte vill jobba inom handels utan med människor på ett annat sätt; genom att bli undersköterska. Det är min framtidsplan men förhoppningsvis kan jag en dag bli barnmorska!!