evelina hedlund's

Saknaden av dig är så otroligt svår. Har inte träffat dig på flera veckor och det har väl varit rätt skönt på sina sätt men jag kan inte sluta tänka på dig. Hur bra du faktiskt hade det och vad roligt det var att kunna komma till ditt hem när man ville och bara hälsa på. Om jag bara visste om du någonsin kommer delta igen.. De är det som är så svårt. Jag vill veta om jag ska sluta hoppas eller om det fortfarande finns någonting att hoppas på. Hoppet verkar liksom aldrig någonsin släppa inom mig. Det finns där hela tiden. Jag saknar dig så förbannat pappa, kom tillbaks till mig och var delaktig igen. Snälla?