evelina hedlund's

Och det ska jag ha idag, först in till affären och handla till den goda maten jag ska göra idag. Ugnsbakad lax med potatis och en kall sås med creme fraiche, rödlök och stenbitsrom. Mmmm, hoppas Michael gillar det bara för han är inte så mycket för fisk. Imorgon blir det kotletter med potatis. Har aldrig gjort dessa maträtter själv förut men jag ska försöka i alla fall...

Till apoteket och handla mer plåster så jag kan lägga om såret och hålla de rent, till moster med maten som mamma skickade med mig igår och sist men inte minst, gå upp till farmor och säga hej. Tusen järn i elden var det ja! Här har vi minsann inte tid att ta det lungt..

Räkningarna är nyss betalade och det känns lika bra varje gång. Jag blir så lättad när jag ser att allt är signerat och jag vet att jag gjort rätt för mig. Själv kan jag inte förstå de människor som hoppar över en hyra för att dom inte har råd. En hyra är ju det man betalar först och främst, det viktigaste är ju ändå att ha tak över huvudet. Det har jag lärt mig av mamma!

Vinner moderaterna idag/inatt/imorgon så kommer det inte ge mig någonting förutom ett helvete dom kommande fyra åren. Jag går på soc och har inte råd att försörja mig själv förutom sommar månaderna. För det finns inga jobb här i Piteå. Det tog mig tre månader att få pengar från arbetsförmedlingen från den dagen jag anmälde mig som arbetssökande. Nu får jag en summa på ca 2800 kronor och sedan måste jag söka socialbidrag för att ha råd med mat efter att hyran är betald. Och jag lever inte på socialen och skattebetalarnas pengar för att det är roligt, det är de värsta jag gör varje månad. Men jag är tacksam att den möjligheten finns för annars skulle jag idag stå på bar backe. Därför finns också en anledning till varför jag inte vill att moderaterna vinner detta val, för dom vill ta bort allt som handlar om bidrags Sverige.

Därför kommer jag idag att gå till vallokalen idag och rösta röd/grönt. Jag är inte socialdemokrat, men jag hoppas, för alla vi låginkomsttagare att Mona Sahlin tar hem detta val. Inte bara för det. Pensionen för dom äldre är väl något man inte förstått sig på de senaste fyra åren. Dom som jobbat hela sitt liv och gjort sitt i arbetslivet ska helt plötsligt behöva betala för att vara pensionär.. Nej kanske inte men ungefär så.

Klockan 9.10 skulle jag befinna mig hos tandläkaren. Åh yes, åh no. Det är de värsta jag vet att lägga sig ner hos en tandläkare och få höra hur bra man borstar tänderna och hur dåligt man sköter allt de andra. Jag har ju nämligen tandställning och ett sjuhelvetes överbett så alltid är det något han ska klaga på. ''Evelina, du måste använda gummibanden'' Ja det gör jag ju varje natt och ibland på dagarna (om än väldigt sällan eftersom jag alltid går och äter på något) ''Överbettet minskar inget mer har vi sett på ett bra tag nu, Evelina, du måste lära dig att svälja utan att trycka fram tungan mot tänderna'' Jaha?? Men alltså nu sväljer jag så och har gjort det i 20 år vilket kommer ta gode länge innan jag hinner lära om. ''Nejnej, Evelina, det tar bara ett halvår'' Bara ett halvår?? Hur länge ska jag ha den här skroten i käften. Just nu har jag haft den 2 år och 6 månader. 

Om två timmar är Alexandra Fru Fahlman. Häftigt!
Längtar tills jag får se hennes klänning, slår vad om att den är väldigt vacker.
Jag älskar såna här dagar, KÄRLEK!

En i min familj krockade inatt och ni kan ju säkert lista ut vem om ni läser detta ->Körde rakt fram i rondell. Jag trodde seriöst att han var död först när en familjemedlem ringde mig och berättade. Jag tänkte; ''nu är han död'' Men det var han ju inte. Han lever. Men jag är så förbannad. Jag hatar människor som kan sätta sig i en bil full. På den långa sträckan hade han kunnat köra ihjäl vem som helst.

Hela dagen blev kaos, det här är egentligen en del av min vardag hela tiden. Man vet aldrig vad som komma skall. Man lever i en oro hela tiden. Därför är det svårt när alla ringer hela tiden och ska höra vad som hänt och hur det är. Ni menar säkert bara väl men det är grymt jobbigt att sitta i telefonen och tala om vad som hänt när man vet varken ut eller in själv. Jag vet inte vart han var på väg, varför han gjorde det eller hur det kunde gå så långt. Jag vet ingenting.

Och för många handlar de bara om ren nyfikenhet - att man ska kunna skvallra vidare. Jag är väl medveten om att folk pratar och snackar skit men det är inte okej att få ett samtal där personen i fråga bara vill veta fakta, istället för att fråga hur jag känner och hur jag mår i de hela.